Mosippa i Säter

 
Arten trivs inte bland blåbärsris eller i tät ljung- eller gräsväxtlighet och är beroende av markstörningar som ger blottor i vegetationstäcket för att kunna gro. Bränder och skogsbete är troligen exempel på faktorer som tidigare gynnat mosippan. I och med att skogen inte brinner i samma omfattning som förr, bete blivit ovanligt i skogen och kvävenedfallet gynnar mer snabbväxande arter har arten minskat starkt - i syd- och Mellansverige med minst 50 % under de senaste 50 åren. Många lokaler har förstörts genom grustäkt. Lokalt kan också plockning och uppgrävning utgöra hot, trots att arten är fridlyst.

 
I Säters kommun finns flera lokaler för mosippa; framför allt i det s.k. djupdalsområdet norr om riksvägen sydost om själva Säter. Kommunen har i år sökt och fått statliga pengar för "kommunala naturvårdsåtgärder" för att kartlägga förekomsterna och se vad som långsiktigt kan göras för att bevara dessa. Det praktiska arbetet i projektet har utförts av biologen Eka Mosmann.

 
Genom detta arbete har vårdande åtgärder vidtagits på vissa av lokalerna och markägare har informerats om sippornas förekomst och krav på livsmiljö. Förhoppningen är att säterborna genom detta även framöver ska kunna glädjas åt att se dessa täcka blomster sträcka sina stjälkar mot vårsolen.

 
Hör gärna av dig till Miljökontoret om du vet var mosippor eller andra skyddsvärda arter förekommer!