En företagare som skapar god stämning

Hej Andreas Eriksson på Gustafs piano. Vad gör du?

-Jag är instrumentmakare/instrument tekniker och pianist. Jag stämmer, justerar och renoverar, cembalo, taffelpianon, flyglar, pianon och även tramporglar. Allt från historiska instrument till nyare varianter.

Vilka är dina kunder?

-Privatpersoner, kyrkor, skolor, ja de som har ett piano, flygel eller liknande.

Hur började det?

-Som många andra provade jag flera instrument under skolåren. Piano passade mig. Vi lånade ett och vid något tillfälle var pianostämmaren sjuk, då kikade jag in i instrumentet och blev väldigt nyfiken på hur det funkade. Sedan kan väl tilläggas att morfar var instrumentmakare för fiol och nyckelharpa och jag spenderade en hel del tid i hans verkstad så inspirationen kom även från det hållet.

Efter estetlinjen på gymnasiet, då jag spelade med några band, och efter att ha gjort lumpen, så vikarierade jag en del som pianolärare vid musikskolan. Sen gick jag hårsrockslinjen i Stockholm och därefter heltidsmusiker i bandet Midnight Express. Då upptäckte jag att det inte var heltidsmusiker jag ville bli. Så som 23-åring sökte jag och kom in på den då 3-åriga utbildningen till instrumentmakare med inriktning pianotekniker. I utbildningen ingick tre praktikperioder som jag fick förmånen att göra på det erkända företaget Period Piano Company i England.

Spännande, berätta!

-Ja, det var ju inte så glamoröst som det kanske kan låta. Mycket intressant och bra praktik men som student är man ju inte rik direkt. Har aldrig ätit så mycket makaroner som under den tiden. Rummet jag hyrde hade is på insidan av fönstret vintertid. När jag klagade fick jag en gummiblåsa fylld med varmt vatten att ha i sängen.

Vad hände därefter? Blev du kvar i England?

-Jag stannade kvar och startade företag. Period Piano Company ville att jag skulle ta hand om deras kunder och det gjorde jag under 2 1⁄2 år. Ja faktiskt så har jag flera kunder kvar i England som jag besöker flera gånger om året.

Det var enkelt att driva företag i England, deklarationen bestod av 3 rader och skatten var på 22%. Jag hade inga vänner i början så det blev en ensam tillvaro men musiken är ju universell så jag hittade några band att spela med. I den ena gruppen spelade vi swing, en dansvänlig jazz med rötterna i 1930-40 talet. I den andra var det hårdrock som gällde, vi spelade Deep Purple-covers och målet var att vid varje gig spela så högt som möjligt. Det blev oftast bara en spelning per ställe…

Varför flyttade du hem till Sverige och Gustafs igen?

-Jag träffade kärleken, och så hade jag börjat längta tillbaka. Jobbade en del på Pianocenter i Borlänge och började bygga upp min kundkrets, mycket tack vare Bengt Eld, en pianostämmare med många år i yrket.

Musiken då?

-Jag har spelat med många band här hemma både före och efter Englandsperioden. Rynoz, Slagg, CC Riders, Popnix och många fler. Just nu är det verkligen stiltje, det är tråkigt och även ett ekonomiskt tapp. Att inte få spela live, träffas, möta publiken och allt som hör till. Den 20 februari ska vi i Popnix, i alla fall ha en spelning som man kommer kunna följa digitalt på Facebook, alltid något!

Vad tänker du om jobb i framtiden?

-Är man duktig och ärlig så finns det alltid jobb och man får rätta mun efter matsäcken helt enkelt.

Lycka till framöver Andreas!

-Tack!

Andreas Eriksson och Popnix

Foto: Andreas Eriksson och Popnix Fotograf: Sara-Louise