Kretsloppsjordbrukare med flera ben att stå på

Hej Emil Nilzon, vem är du och vad gör du?

-Jag driver jordbruk med gårdsbutik och sommarcafé på gården Widichs i Gustafs tillsammans med Emily, min sambo. Vi föder upp lamm för kött, höns för ägg samt odlar olika äldre spannmålssorter, kulturspannmål. Hela lantbruket är KRAV-godkänt sedan slutet av 1980-talet.

Varför heter gården Widichs?

-Gården har en lång och spännande historia, läs gärna på widichs.se, namnet kommer från en man som hette Widich Andersson och som kom till gården som svärson på 1600-talet.

Hur kom det sig att du blev bonde?

-Steget var inte så långt. Mina föräldrar har varit mjölkbönder fram till 2006, jag har vuxit upp här och när jag började intressera mig på allvar så har jag lärt mig mycket av min far och går i hans fotspår. Jag köpte mina första tackor 2009 och några år senare började jag odla spannmål med inriktning på kulturspannmål. För mig har det varit viktigt att ha flera ben att stå på, gården är liten och kan inte bära sig på kvantitet så vi valde att jobba med både djur och spannmål i ett kretslopp där djuren gödslar vallen som sedan odlas och ger grödor till både djur och människa. Ett fungerande kretsloppsjordbruk som blir hållbart.

Kulturspannmål, vad är det?

-Det är en äldre typ av spannmål som inte har förädlats för att produceras maximalt, det är i regel mer tåligt mot torka, rötterna växer djupare, är mer motståndskraftigt mot sjukdomar, glutenet är mjukare och det innehåller mer näring. Jag odlar Dalavete, nakenkorn, bovete och så potatis förstås. Spannmålet får jag sedan åka till Sala med, där ligger närmaste kvarn.

Vem köper dina produkter?

-Det är privatpersoner och restauranger, när det gäller mjölet så har flera hantverksbagerier fått upp ögonen för det. Bland annat Sebastien Boudet som håller till i Stockholm på Söderhallarna. Han arbetar ju med ekologiskt tänk och värnar djur och miljö.

Hur kom det sig att du fick kontakt med honom?

-Mycket handlar ju om att skapa relationer, som i all försäljning. Jag frågade om vi kunde ta en lunch,  vi upptäckte att vi delade samma ideologiska tänk och på den vägen är det.

Hur får du tiden att räcka till?

-Jag har sedan i somras slutat en anställning och är numera heltidsbonde. Förut hade jag ett annat jobb på 75% och sedan gården på 75%, det blir inte hållbart i längden så nu satsar jag på detta. När min sambo är ledig så blir det ju två händer till.

Har pandemin påverkat er verksamhet?

-Ja, på ett positivt sätt. Vi har ju sedan några år märkt ett större intresse för lokalproducerat och det har fått sig ytterligare en skjuts under pandemin. Vi har sålt en hel del när vi deltagit i Reko-ring (en direktförsäljning mellan småskaliga producenter och konsumenter), under Södra Dalarnas Skördefest och generellt i vår gårdsbutik som är öppen i princip varje lördag.

Vad tror du om framtiden för lokalodlat?

-Jag hoppas ju att det inte bara är en trend utan att intresset och medvetenheten är här för att stanna. Vi är beroende av den för att överleva. Och inte bara vi förresten, perspektivet är ju faktiskt globalt.

Om man är nyfiken på vår gård och våra odlingar så har vi en gårdsvandring varje år i augusti, då kan man få veta mer om hur vi tänker och vad vi gör.

Tack Emil och lycka till framöver.

-Tack!

Företaget Widichs

Foto: Widichs